Now the pain is my pleasure ‘cause nothing could measure

Okej. Jag tror jag redan funnit mig själv igen. Just nu känns det verkligen som jag vet vad jag vill göra av mig själv och mitt liv.

Jag ska satsa på juridiken, alternativt socionom, beroende på vad jag kommer in på. Jag ska plugga minst ett år utomlands, i Tyskland såklart. Men jag vill också göra någonting med journalistik, kanske till och med reporterjobb. Tycker det verkar så otroligt kul, och skriva det kan jag ju  – när jag väl lägger maken till. Två jobb har aldrig skadat någon, och det skadar definitivt inte ekonomin då jag kommer att behöva massor av pengar för att kunna göra det jag vill. Au pair har lockat mig lite, men jag måste läsa lite mer om det där och sätta mig in i det hela ännu mer. Framför allt så vet jag att jag ska satsa på juridik/socionom och journalistik/reporter vid sidan om.

Om fyra och ett halvt år (okej, säg fem år i och med att gymnasiet inte är klart än) så flyttar jag permanent till Tyskland, till Berlin eller Hamburg. Ingen annanstans. Jag ska ha en lägenhet, alternativt en liten villa, så centralt som bara möjligt. Är det en lägenhet så ska jag bo mitt i smeten, mitt i det aktuella. Jag är uppmärksamhetsberoende. Flyttar jag till Berlin vill jag var dag kunna sätta mig på en parkbänk intill Brandenburger Tor, med en cigarett, läsk, korv (som jag inte ens gillar), bok, eller ingenting i min hand. Bara för att jag kan. Jag ska hälsa på varenda människa jag möter varje dag, bara för att jag vill. Jag vet att jag vill det här, det här är vad jag har velat sedan jag var åtta år. Det här är ingenting impulsivt, så som det brukar bli när det är jag. Jag vill verkligen det här. Och jag ska genomföra det. Och flyttar jag till Hamburg vill jag kunna sitta intill sjön Alster och göra samma saker som om jag flyttar till Berlin. Det ska bli så underbart och jag hoppas dessa fem år går fort. Egentligen sker det ju snabbare, beroende på när jag kan/får/vill ta mina utomlandsår.

Och med mig själv? Där är jag fortfarande osäker. Jag ska fortsätta som innan, mina hjärnspöken får vänta. Dem har jag inte orken att ta itu med ännu, inte själv. Hur som än haver funderar jag på att först och främst byta hårfärg. Att vara svarthårig var i alla ära kul, och jag älskar fortfarande att vara svarthårig. Det är mer jag än min naturliga guldblonda färg. Men det finns så många färger som lockar mig. Rött i alla dess nyanser, brun i de mer röda tonerna och så vidare. Jag vet inte än. Jag har även en hel del tatueringar jag vill få gjorda, men det är något privat som jag inte vill avslöja för någon i hela vida världen förrän de är klara och gjorda. Piercingar funderar jag på likaså, men är grymt osäker i och med att jag valt så… ”komplicerade” yrken som inte tillåter vad som helst, samtidigt som dem gör det. Men vertical labret funderar jag starkt på, likaså industrial och septum. Det är i så fall något som görs för att jag vill och jag tycker det är snyggt. Jag skiter starkt i andras åsikter då det är i mitt ansikte de ska sitta och inte i andras, såtillvida de inte vill ha det själva. Septum blir det nog inte, men de andra två blir nog av inom en snar framtid. Jag tänker bli mig själv, den jag är inombords. Jag tänker inte längre sitta och tänka att si och så ska jag se ut och/eller göra. Jag ska verkligen göra det, för att jag vill. Man kan inte hela tiden gå och fundera på vad andra tycker och gömma sig själv. Hur lycklig blir man då i längden? Nej, man måste vara sig själv, se ut som man vill och göra som man vill. Kanske bringar det lycka?

Jag känner mig för en gångs skull pepp på allt. Det känns som om jag börjar finna mig själv mer och mer ju mer jag funderar och skriver av mig. Jag vill det här, det är så otroligt skönt. Jag känner mig för en gångs skull glad, på riktigt. Nu kan inget hindra mig, inte ens läxorna som jag nu ska beta av. För att jag kan och vill. Helvete. Det här känns okej.

Annonser

Om Icka

Tjugo år, bor i Roslagen. Man kan sammanfatta innehållet här till; tankar, vardagsliv, studentliv, läxor, lärargrejer, fotografier, Tokio Hotel och Lady Gaga, sorg, glädje, lycka, existensiell ångest, drömmar, reseförhoppningar, Berlin, åsikter, ilska, texter, böcker och annat som "tillhör mig".

Publicerat på februari 8, 2011, i Allmänt, Tankar. Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.

  1. Jag har också funderat på aupair. Åka tillsammans?

  2. Såklart jag skriker om jag hittar någon!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: